Vem är du och hur blev du tonsättare?
Född 1981, verksam i Stockholm. De senaste tre åren varit tonsättare på heltid. Sedan två år tillbaka sitter jag och skriver i en lokal vid Skanstull tillsammans med en kostymör, två trädgårdsarkitekter och en fotograf, en väldigt kul miljö! Tonsättare är ett ganska ensamt yrke så det känns fint med lite kollegor inom det kreativa området.
Jag bestämde mig tidigt för att bli tonsättare. Det började med pianot när jag var åtta år. Så fort jag började spela ville jag hitta på eget. Och så såg jag ju Milos Formans Amadeus när jag var i den åldern också och man kan säga att Mozart, i alla fall filmens Mozart blev min idol, jag ville bli precis som han. Jag försökte till och med lära mig att spela piano upp och ner som han gör i filmen.
En annan av favoritsysslor när jag var liten var att sitta med pedalen på pianot nedtryckt och dra fingrarna över de svarta tangenterna, jag tyckte det lät som en dröm! Och jag ville alltid hitta på sorgliga melodier, det var dem jag gillade mest. Jag tror att något av de svarta tangenterna och de sorgliga melodierna finns kvar i min musik fortfarande idag.
I tonåren började jag spela mycket Debussy som fortfarande är en av mina husgudar jämte Lili Boulanger. Under samma tid höll jag på mycket med teckning och måleri, och drömde också om att bli filmregissör eller författare, men musiken har alltid varit den starkaste drivkraften för mig. Bild är dock fortfarande något starkt närvarande och jag tänker mycket i bilder när jag komponerar.
Hur har stycket kommit till?
”The World of Henri Rousseau” är inspirerat av fem målningar av konstnären Henri Rousseau. Det var egentligen lite av en slump att verket kom att handla om dem. Jag skulle precis sätta igång med att skriva när jag hittade boken med målningarna hemma. Jag började bläddra och fastnade för de suggestiva stämningarna i Rousseaus verk. Och på något sätt tyckte jag att instrumentkombinationen blockflöjt och gitarr hörde ihop med målningarna.
Verket är uppdelat i fyra satser, som har samma namn som tavlorna. Den första satsen heter ”The Dream” och är inspirerat av en tavla som föreställer en kvinna liggandes på en divan mitt i ett djungellandskap, lyssnande på en flöjtspelande person. Den andra satsen heter ”Exotic landscape och utgår ifrån ett djungellandskap med en fågel i förgrunden. I tredje satsen, ”Apes in the Orange Grove”, kan vi höra apornas läten där de hoppar runt bland apelsinträden. Den fjärde och sista satsen, ”Carneval Evening” sticker ut lite i och med att vi där lämnat djungellandskapen. Vi får här istället följa ett par, klädda i någon slags harlequindräkter, på promenad hem i en öde skog en månklar natt.
Ur ”The world of Henri Rosseau”
Hur gör du när du skriver musik?
När jag komponerar går det allt mellan en vecka till en månad innan jag sätter mig ned och påbörjar själva notskrivandet. Först går jag runt och funderar en massa och samlar idéer och inspiration från olika håll. Ibland blir det någon liten anteckning eller teckning i en skrivbok jag har, men först när jag har en hyfsat klar bild över styckets form och klang så sätter jag mig ned och börjar skriva. Ofta har jag också gjort en liten ”karta” över stycket. Kartorna brukar se ut som abstrakta landskap och jag använder mig mycket av färger för att rita upp stämningar och klanger. Färg och musik är väldigt tätt sammankopplat för mig.
Sen när jag väl börjar skriva ned musiken så brukar det alltid hända en massa saker. Det är nu harmoniken kommer till. Oftast experimenterar jag ett bra tag med att hitta den harmonik som är rätt för verket, provar olika kombinationer. Då brukar jag sitta vid pianot eller direkt vid datorn. Jag ser det ungefär som att blanda till färg. När jag sen gjort det och målat upp en slags bakgrundsharmonik kan så melodier och fraser ta form. Den här processen påminner väldigt mycket om att måla en tavla. Och många gånger tar musiken sen med en in i helt andra världar än de man från början tänkt, det är det som är så spännande med att skriva!
Läs mer: Andrea Tarrodi