Vem är du och hur blev du tonsättare?
Född 1984, verksam i Malmö. Musikaliskt formad i gränslandet mellan improvisation och komposition. Utbildad till komponist och saxofonist vid Musikhögskolan i Malmö. Intresserad av grafisk och instruktionsbaserad notation som underlag för gruppimprovisationer. Jag är även konstnärlig ledare för Konvoj Ensemble.
Hur har stycket kommit till?
Verket är en hyllning – eller en ritual – till minne av skaparen av Fibonaccitalföljden, en matematisk sekvens som är väl använd i konsten. Jag har försökt att lyfta fram sekvensens banalitet och renhet, där talföljden gestaltas som stigande och fallande melodilinjer och rytmer.
Verket innehåller ett antal melodiska och rytmiska idéer som presenteras som exakt notation. Där finns också öppna partier, så att musikerna själva kan påverka och styra olika musikaliska aspekter (rytmer, tempo, osv.) Gitarren ska stämmas relativt radikalt för interpretation av detta stycke. Av denna anledning skrivs gitarrstämman i både G-klav och som tabulatur. Datorns stämma innehåller instruktioner för inspelning, uppspelning och bearbetning av både realtids- och förinspelat ljud samt instruktioner för preparerade högtalare (rytmisk/pulsbaserad).
Ur ”Laboration in memory of Leonardo Pisano”
Hur gör du när du skriver musik?
De konstnärliga idéerna som gror och kultiveras i en mental lek eller i förutsättningslös laboration, de förminskas för mig i den stund de formuleras som något definitivt. Å andra sidan är friheten, den naiva improvisationen, kanske bara möjlig när det finns ett fundament att förhålla sig till. Den paradoxen är bränslet för min konstnärliga praktik.
Ordet frihet är förresten, vid närmre eftertanke, helt fel begrepp. Behov av kreativ konflikt, en dynamisk rörelse mellan olika poler ligger nog närmre min sanning. I ett tillstånd av lek, regelbrott och inspiration, där känner jag lusten att formulera mig både som tonsättare och musiker. En ständigt pågående vågrörelse jag vill ska fortsätta från idé, till gestaltning, till interpretation, till deformering, till idé… Utveckling, inveckling, omvandling. Och så vidare.
Det är naturligtvis en närmast utopisk önskan, men ändå den vision som är riktningen för mitt arbete. Metoderna för detta, mitt sätt att komponera, beror förstås på var i vägrörelsen jag befinner mig. Det jag i jakten på inträdet i denna vision har att förlora är mina egna – som tonsättare – gnagande kontrollbehov, mina egna mentala bojor. Men å andra sidan en hel värld av tillfredställelse, besvikelse, interaktion, oberäknelighet, kärlek och smärta – låt oss kalla det ett lidelsens spektrum – att vinna.
Fundamentet i ”Laboration in memory of Leonardo Pisano” är i likhet med otaliga andra verk Fibonaccis berömda talföljd. Resten är resultaten av vågrörelser. Idéerna, gestaltningen, interpretationen, deformationen, leken. Verket är, om man vill se ur grundkonceptets perspektiv, efter nu avslutat kompositionsarbete ett misslyckande. Dock ett för mig stimulerande sådant. Men så har det heller ännu inte uruppförts.
Då det trots allt finns en tidsgräns för ett komponerat verk är jag tacksam att det under KOMPFEST ska uppföras två gånger. Då får vågorna åtminstone vandra lite längre.
Läs mer: Ola Paulson