Vem är du och hur blev du tonsättare?
Född 1981, verksam i Köpenhamn. Jag är en skåning från Lund som först tänkte bli pianist, men av en ren slump träffade jag som 17-åring en tonsättare och ändrade mig. Jag hade skrivit musik sen jag var barn men aldrig riktigt förstått att jag komponerat förrän jag fick en professionell tonsättares kommentarer på min musik. Så blev det både Gotlands Tonsättarskola och Musikhögskolan i Stockholm och skolor utomlands. Nu är jag klar med studierna och kan just nu inte tänka mig något annat liv än tonsättarlivet.
Hur har stycket kommit till?
Stycket heter ”Scotoma” och är inspirerat av ett visuellt fenomen som innebär att man ser mörka områden mitt i synfältet. Det kan också beskrivas som att man ser något som liknar genomskinliga väsen som vibrerar och rör sig framför en; nästan en övernaturlig upplevelse. Jag använder ofta en titel som inspiration och i detta fallet är det idén om personliga upplevelser. Alla ser och hör inte samma sak.
Jag använder lite annorlunda instrument som cittra, guzheng och indiskt harmonium. Tillsammans med cello och slagverk skapar det en speciell klang. Jag använder ofta objekt och instrument som utgångspunkt till klanglig inspiration.
Ur ”Scotoma”
Hur gör du när du skriver musik?
Jag komponerar på lite olika sätt beroende på vilken instrumentering det är. Om det är med sång och text så utgår jag ifrån texten och låter den bestämma formen. Instrumentala stycken är mer strukturerade där jag skapar en form utifrån en intensitetskurva jag har utformat.
Generellt sett brukar jag alltid ha en form innan jag börjar skriva. Jag vet också alltid hur långt stycket kommer att bli. Själva musiken kan få vara mer fri, även om jag har ett bestämt material att arbeta med. Det är ofta ett urval av olika karaktärer och variationer på ett begränsat notmaterial. På grund av folkmusikinstrumenten i ensemblen har jag funnit mycket inspiration till det här stycket i folkmusik och gamla traditioner från Kina, Sverige och Portugal.
Jag har inte anpassat musiken för att det ska spelas flera gånger på samma konsert. men när jag fick veta att konserten under KOMPFEST skulle vara utformad så kom jag att tänka på ett stycke jag har skrivit tidigare, ”Aq-V-le”. Det är svårt att säga varför men jag hade det stycket i bakhuvudet när jag skrev. Där finns några avsnitt som är ’fria’; någon typ av improvisation. Det gör att det aldrig blir exakt likadant när det spelas. Det kan vara en fördel och väcker nog nytt intresse hos publiken när de ska höra samma musik igen. De ovanliga instrumenten kan nog också uppfattas annorlunda andra gången musiken framförs.
Läs mer: Ylva Lund Bergner